I förhållande till dagens nobelbankett då förstås.
Gräsänklingslivet har sina fördelar! Kristina hävdar bestämt att det räcker med fisk en gång i veckan (vi åt lutfisk i förrgår och lutfiskpudding i går), medan sjöbusar som jag kanske hävdar att det aldrig kan bli för mycket av frutti del mare. Dessutom blir den numera allt sällsyntare matgästen Johan väldigt irriterad på strömmingsben – sådana som inte syns men som ändå känns.
Nåväl – gräsänklig igen och läge för en riktig höjdare: Stekta strömmingsflundror med lingongrädde. Det skulle inte förvåna mig om en och annan på nobelbanketten trots allt sitter och längtar efter en enkel strömmingsflundra i allt överdåd.
Lidl brukar ha alldeles utmärkt strömming i fiskdisken.
