Är man lite av nörd på gammeldags engelska buskrosor, är man väl medveten om innebörden av devisen “blod, svett och tårar”. Värme, väta och väl kvävegödslad jord hade förvandlat rosenrabatten till ett böljande grönt hav av våtarv. I det läget är det bara att greppa lämpligt verktyg och ge sig in i infernot av taggar.
Och se där, en liten senblommande Jacues Cartier dyker plötsligt upp ur grönskan! Det var blod och svett det! Tårarna kanske kommer när rådjuren tuggar i sig de sista av mina Ghislaine de Féligondé.
