Jag är ingen loppismänniska, men ibland poppar det upp ett fynd som får mig på fall. Till exempel en gryta i originalskick från Victor Bäcklunds Metallvarufabrik i Skellefteå (med största sannolikhet). Prislappen kvar – 32 kronor och 50 öre, vilket sannolikt placerar den i 60-talsmiljö. Nu har den blivit pastakokgryta hos Martin och lite aluminiumfällningar mår vi ju bara bra av 😏.











Och så har då äntligen kungsmyntan börjat blomma. Numera är det nedlusat här i trädgården av kungsmynteplantor och alla lockar bin, humlor och, tids nog, praktfjärilar.
En eftergift för andra intressen som pockar på så här års är vad det handlar om. Nektar till jordhumlan, åkerhumlan, hushumlan, honungsbiet, solitärbiet, guldvingen, blåvingen, gräsfjärilar och så några till. Må överseendet breda ut sig och tålamodet infinna sig. Tids nog skär knivarna genom torra blomstjälkar och övergivna jaktmarker igen
.
Den brusande forsen av olikfärgad stäppsalvia var ju imponerande och väckte tydligen ett visst intresse hos besökarna. Här Lena och Börje då. Den skulle man vilja ha!
Nåväl – i höstas gick vi från tanke till handling här på Kettilsgatan, skippade de arbetskrävande buskrosorna och ersatte dem med perenner. Nu blev det ju ingen brusande fors precis, men ändock ett lovande perennland med tydlig inspiration från Drömträdgården. Stäppsalvia, allium och kantnepeta – då får man väl anse att inspirationen är iscensatt! Till viss del i alla fall. Men det kommer mer!