För nära nog exakt ett år sedan, i kretsen av barnaskaran, slapp det ur mig att de skulle slippa se vår gamla, tidigare vita och utslitna heltäckningsmatta i vardagsrummet en jul till. Efter en sen Spaniensemester i oktober kändes det plötsligt och mycket påtagligt som om det var dags att gå från ord till handling.

Vecka 44 och en panikartad start av ett projekt som vi inte visste hur det skulle sluta.

Vecka 48 och ett visst lugn börjar infinna sig, även om möbelemanget inte är på plats och inget dragarlag finns tillgängligt. Vår gamla matta hamnade i varje fall i återvinningen, avdelning brännbart, och ingen kommer att sakna den.

Här är i varje fall en av anledningarna till att det gick vägen, grovarbetaren Johan!