Hemtjänsten skulle inte klara av det bättre! Medan jag borstar tänderna ser min adjutant till att slicka en perfekt sidbena i mitt morronrufsiga hår. Det kan man väl kalla för rationaliserade morgonrutiner?!
Men – den där egentiden man skulle få när barnen flyttade ut och som alla pratade om – vart blev den av? Här går man inte ett steg i huset utan att den understimulerade, på grund av snö och kyla då, adjutanten, med tilltalsnamnet Lisebackes Hamlet, följer tätt i hälarna och med diverse ljud kommenterar det man gör. Eller inte gör. När det gäller framsättande av kattmat då förstås. Tärnad fläskytterfilé till exempel.
Relationen lär bli något mer ansträngd när kylan släpper och Hamlet, som han plägar, börjar släpa in ditten och datten som han hittar utomhus – grönsiskor, rödhakar och så.
Oj oj vilken bedårande bild….
Men det fungerar ju perfekt. Kattens beteende ser husse som ett önskat, socialt tillskott i pensionärstillvaron medan katten egemntligen arbetar hårt för att få mat på bordet. En winwinsituation.