Efter moget övervägande tog jag i veckan upp en gammal mer eller mindre tvingande hobby – trädbeskärning. Två säsonger hade nu förflutit då jag förhållit mig tveksam till att klänga på stegar, men årsskotten växer ju. Och på årsskotten nästa omgång årsskott. Och så vidare i all oändlighet. 5 fruktträd är nu kraftigt åderlåtna och majbrasan vid Kvarndammen har fyllts på med tre släpkärror ris. Kilopriset på den lokalt producerade, ekologiska frukten borde ligga på minst 200 kronor kilot med tanke på omkostnader och möda. Men vad bryr sig rådjuren om det!
Till yttermera visso har en ny riskfaktor infunnit sig vid hobbyns utövande – det vore ju förödande om man sågade av sig träbenet klängandes längst upp på trappstegen !
Var rädd om träbenet, inga sådana misstag, tack!