Här har vi det så ordnat efter pensionsinträdet att Kristina står för matlagningen lördag till måndag och undertecknad övriga dagar i veckan. En bra ordning, eftersom var och en bara behöver sanera köksregionerna en gång per vecka. Nåväl, idag var det tisdag och vid en snabbinventering av kylskåpet dök det upp par Lammhults Syrliga (som för övrigt alltid bör finnas i en smålännings kylskåp). Ok, tänkte jag – isterbandslåda – men en liten en till oss två pensionärer. Det innebar också att jag fick tillfälle att inviga min födelsedagspresent, OBH Nordicas superba aluminiumform med nonstickbeläggning. Ett måste för den som tröttnat på fastbrända gratänger i sunkiga formar i ugnsfast glas. Isterbandslåda blev det men……..

…så här blir det alltid nu för tiden. Två mätta pensionärer och två tredjedelar av anrättningen kvar. Och det verkar inte spela någon roll hur lite eller mycket mat man lagar – minst två tredjedelar skall sparas! Detta har emellertid den stora fördelen, att man inte behöver fundera så mycket på den återstående veckans menyer. Lösningen heter alltså multimeny – isterbandslåda tisdag, onsdag och torsdag. Och en grönsallad på fredag efter den veckan kan jag tänka mig. Funkar med det mesta – köttgryta 3 dagar, fiskgratäng 2 dagar, nässelsoppa 2 dagar, chili con carne 4 (!) dagar och så vidare. Men varför tar inte normalstora portioner slut direkt? Ett ämne för forskning kanske. Om man till exempel kommer fram till att pensionärer egentligen bara har behov av en tredjedel av tilldelad föda skulle det ju innebära en revolution inom äldrevården smiley. Och mycket sparade pengar smiley.