I och för sig blir morgontidningen bara tunnare och tunnare, men den skall läsas.
Och helst då till en kopp gott nybryggt kaffe och i en laminofåtölj för att fjäska lite för ryggen.
Det man skulle kunna undvara i sammanhanget är möjligen en stor, lurvig, blöt katt, nyss inkommen från en runda i det leriga roslandet och med en fast övertygelse om att det husse längtar efter just nu är att få gosa lite med vederbörande och att få leverera lite kliande bakom öronen. Hur nollställer man en sådan missuppfattning utan att tillfoga själsliga men för all framtid?