Börjes blogg

Ett par Vanessa Atalanta står här startklara för att i rote ge sig ut på span efter ett jäsande Victoriaplommon, ett halvruttet Loboäpple eller rentav en sipp nektar i någon höstaster.

Ibland benämner man dem Amiralfjäril och i vilket fall är de ett trevligt inslag i faunan nu på höstkanten när fägringen börjar avta. När skafferierna här sinar och kylan tilltar flyttar de förståndiga Amiralerna söderut ända ned till Sydeuropa för att övervintra. Kanske hittar någon av dem tillbaka hit nästa år för att plantera en ny generation i något nässelsnår.

Med anledning av tillkomsten av en genombrytningssäker kattinhägnad på vår bakgård, var vi nödgade att hitta en lösning för avverkning av det därstädes uppväxande gräset. Vi har nu utveckalt ett random track access system som går ut på att Kristina alltid kör vår handdrivna gräsklippare framför sig när hon letar efter katten Hamlet i trädgården. På grund av Hamlets mycket irrationella val av gömställen och viloplatser, innebär det införda systemet att gräsklipparen kommer att följa ett arbetsmönster som uppvisar stora likheter med de etablerade, batteridrivna, automatiska gräsklipparna. Fast till en betydligt lägre kostnad då förstås.

Systemet kommer då att se ut ungefär som följer……. är du här Hamlet? Nähä…. Är du här då? Nähä… Men då är du väl här? Nähä….. Men där är du ju…. då går jag och hämtar din mat och ställer där borta. Och så vidare. Jag skulle nästan kunna sätta en slant, inte så stor som Åkessons kanske men ändå, på att vi kommer att få kvarterets mest välansade gräsmatta med vårt nya, smarta system.

Av den anledningen var det dags att ta ställning till om det inte borde gå en automower på Kettilsgatan 17 också. Gräset finns och det växer bra i värmen och vätan.Dags att gå från ord till handling kändes det som! Idag introducerades således Klippo automower på Kettilsgatans förvuxna gräsytor. Premiären gick bra, resultatet blev över förväntan och för att ge projektet en mer familjär prägel döptes vår automower omgående till tant Anna.

Är man lite av nörd på gammeldags engelska buskrosor, är man väl medveten om innebörden av devisen “blod, svett och tårar”. Värme, väta och väl kvävegödslad jord hade förvandlat rosenrabatten till ett böljande grönt hav av våtarv. I det läget är det bara att greppa lämpligt verktyg och ge sig in i infernot av taggar.

Och se där, en liten senblommande Jacues Cartier dyker plötsligt upp ur grönskan! Det var blod och svett det! Tårarna kanske kommer när rådjuren tuggar i sig de sista av mina Ghislaine de Féligondé.

Det var den här synen som lockade:

Sveriges sydligaste glaciär i Helagsmassivet. Den verkar avlägsen!

Och det var här vi hamnade:

Med en tallrik gulaschsoppa i Kesubon. Lägre målsättning men väldigt trevligt i glada vänners lag.

Hmmmm….. var det inte en haghumla där i isopen? Eller blåklockshumla?

För tillfället har man i det närmaste full gärning med att kolla av humleskafferierna skulle jag vilja påstå.

Det var ont om pollinerande insekter, bland annat humlor, i våras men nu ser det ut som om humlesamhällena går för högtryck. Förhoppningsvis blir det många och stora samhällen och många övervintrande drottningar till nästa vår.

Just nu är det kungsmyntan som lockar mest, följd av isopen, citronmelissen och vinrutan – faktiskt. Idag såg jag att salvian börjar slå ut och trädgårdshumlorna tumlar redan runt i Martins indiankrasse. Så – än dröjer det innan skafferiet sinar!

Vad är nu detta? Invasion från yttre rymden eller vad?

Icke sa Nicke! Detta är bikompanjonerna Henrik och svärfar Jimme som installerar en nyligen infångad bisvärm i deras nya bostad på Hallgård.

Födelsedagsfest vid Kuppens strand med enchiladas och chokladtårta – då måste man väl kalkylera med en ganska rejäl kladdfaktor?

Och farfar har ju fått en viss träning när det gäller att hantera kladdisar – säger faster Anna.