Börjes blogg

Till den här länsdansen slog vi på stort och hyrde Folkparken, engagerade Wizex orkester, startade upp korvlådan och erbjöd därtill det som hör till en gammeldags folkpark. Lördagen den 11 var det som gällde och som väl var hade SMHI fel igen.

Strålande solsken och en strålande orkester. Wizex gjorde verkligen skäl för gaget och fick det att gunga ordentligt på den gamla utedansbanan. Alla verkade nöjda så…. det kan nog bli en repris på det här till nästa år.

I natt var det dags! Ilfärd från Katthammarsvik till Visby och vips….. så var klanen utökad med en liten mörklockig flicka.

Allt gick bra och nu kan vi andas ut och glädjas!

En härlig stund i morgonsolen med tidningen och en mugg Mollbergs Blandning inom bekvämt räckhåll tänkte jag. Men…….

Vågar man verkligen greppa kaffemuggen när det tycks ligga en kamouflerad grå bergspuma klar för attack där under bordsduken? Hmmmm…

Tacksamt noterar jag att jag fick uppleva det igen – den numera traditionella och årliga syskonträffen. Och i en syskonträff ingår en bonus – man får också träffa (nästan) alla härliga svägerskor, svågrar, syskonbarn och andra relaterade som mött upp.

I år träffades vi under bokarna på Omberg bland tusenskönor, fågelsång och annat som hör försommaren till och värdpar var Karin och Bela. Tack för den upplevelsen!

På söndagen var det stor grillbuffé under bokarna vid Stockalyckes Vandrarhem. Vem kunde tro att det fanns så många olika korvar!?

Med säker hand i rök och damm vid vandrarhemmets tillfälligt omdisponerade fotskrapa.

Något senare, efter ytterligare några glas vin, var det dags för sällskapets självutnämnda Blues Brothers att greppa gitarrerna och jamma loss. Uppskattat? Fan tro´t, men bröderna hade i alla fall kul!

Inför avfirandet av Karins födelsedag på Ombergs Turisthotell hade Lena skrivit en text, tillägnad Karin, till Boeves Psalm, som framfördes till desserten.

Full fart på syskonseptetten! Skärpan var väl inte hundraprocentig efter allt gott vin – och då syftar jag givetvis på den fotografiska skärpan. Bra skaldat Lena!

Måste här och nu ställa en enkel fråga…….. hur roligt är det att ha en långhårig mullvad stimmande omkring varje morgon på frukostbordet bland havregröt, skinkmacka, tidning, telefon, kaffemugg och annat som man trodde sig kunna ställa ifrån sig på nämnda plats?

På en skala alltså……. 1 – 10? En låg 2:a kanske?

Här har vi det så ordnat efter pensionsinträdet att Kristina står för matlagningen lördag till måndag och undertecknad övriga dagar i veckan. En bra ordning, eftersom var och en bara behöver sanera köksregionerna en gång per vecka. Nåväl, idag var det tisdag och vid en snabbinventering av kylskåpet dök det upp par Lammhults Syrliga (som för övrigt alltid bör finnas i en smålännings kylskåp). Ok, tänkte jag – isterbandslåda – men en liten en till oss två pensionärer. Det innebar också att jag fick tillfälle att inviga min födelsedagspresent, OBH Nordicas superba aluminiumform med nonstickbeläggning. Ett måste för den som tröttnat på fastbrända gratänger i sunkiga formar i ugnsfast glas. Isterbandslåda blev det men……..

…så här blir det alltid nu för tiden. Två mätta pensionärer och två tredjedelar av anrättningen kvar. Och det verkar inte spela någon roll hur lite eller mycket mat man lagar – minst två tredjedelar skall sparas! Detta har emellertid den stora fördelen, att man inte behöver fundera så mycket på den återstående veckans menyer. Lösningen heter alltså multimeny – isterbandslåda tisdag, onsdag och torsdag. Och en grönsallad på fredag efter den veckan kan jag tänka mig. Funkar med det mesta – köttgryta 3 dagar, fiskgratäng 2 dagar, nässelsoppa 2 dagar, chili con carne 4 (!) dagar och så vidare. Men varför tar inte normalstora portioner slut direkt? Ett ämne för forskning kanske. Om man till exempel kommer fram till att pensionärer egentligen bara har behov av en tredjedel av tilldelad föda skulle det ju innebära en revolution inom äldrevården . Och mycket sparade pengar .