Min förhoppning är att den skall fungera som ett forum för dialoger med familj, vänner och diverse debattörer.
Hör av Dig om Du vill ha möjligheten att göra inlägg! borje@gusa.se var adressen.
Bilden visar för övrigt en överflygande berguv - om nu någon missade det!
I år har våra rosor, efter några års velande, äntligen bestämt sig för att blomma ut i sin fulla prakt. Det har varit frostskador, rosenbladsstekel, rosenskottsstekel och rosrost.
Men i år……….. perfekta!
 |
 |
Två exempel: Till vänster en Rosa damastcena benämnd Leda och till höger favoriten Rosa Mundi eller Polkagrisrosen.
Två gräsänklingar som avnjuter den varma och kaprifoldoftande sommarnatten.
Ja, den ene gräsänklingen är ju känd – Lisebackes Hamlet, som uppskattar den svalkande nattluften och alla spännande nattflyn.
Den andre gräsänklingen kom visst inte med på bild, men med ledning av den uppdukade drycken torde man kunna dra slutsatsen att det är någon som har lärt sig att uppskatta en väl kyld Starobrno och att denna lärdom då troligtvis infunnit sig en solig racingdag på Automotodrom i Brno.
De sa´ va´gött å´leva……………!
En mugg Zoega Skånerost inom bekvämt räckhåll, kikaren hängande runt halsen för säkerhets skull och en mysande katt i knäet (vilket lär förlänga livet både på katten och kliaren) – det är väl en seniortillvaro med högt kvalitetsindex!!?
Återigen dags för syskonträff och den här gången på Allevads Mölla i sköna Österlen.
Många naturupplevelser, mycket god mat och många glada skratt blev det.
En snittålder på ungefär 55 år skulle jag tippa på. Eller?
Premiärdopp på Svarte beach blev det också. Kallt i vattnet men varmt på land och nära till värmande kaffe i Jacobs Svarte Beach Lounge.
Artbestämning, och då talar vi om fåglar, kan vara ganska knepig om man nu tror att det handlar om en raritet i sammanhanget. Jag hade biträde av den här ornitologen vid gårdagens övningar:
Jack såg något som han tyckte verkade annorlunda och tog till det klassiska knepet att omedelbart rita ned karaktärerna vid hemkomsten. Så här blev det:
Ja vad skall man säga? Vågar man lägga in den på Artportalen 
?
Morgonbestyr med dusch, grötkokning och bäddning går normalt ganska geschwint, men hänger då och då upp sig när sekundanten träder in i bilden. Lite hjälp med att kolla bäddningen kanske? Känns täcket fluffigt? Uppsträckt underlakan?
Sjörövarfabbe farfars far… ? Nej, nej, nej! Bara sekundanten som slappar efter väl förrättat värv.
Se här – ett gods bland böljande vetefält omgärdat av tusenåriga ekar och med Mälarens glittrande böljor i fonden.
Dessutom med häckande kärrhök i vassarna och nära nog cykelavstånd till Hjälstaviken.
Vem väljer en sådan boning? Riksdagens första talman kanske? Någon naturnörd? Eller…… ?
Jamen, det är ju hon – den naturaliserade Hackstabon, spelmannen, gourmetkockan, människovännen och, numera, fågelkännaren Lena. Som hälsar välkommen till sitt livsnjutarparadis.
I och för sig blir morgontidningen bara tunnare och tunnare, men den skall läsas.
Och helst då till en kopp gott nybryggt kaffe och i en laminofåtölj för att fjäska lite för ryggen.
Det man skulle kunna undvara i sammanhanget är möjligen en stor, lurvig, blöt katt, nyss inkommen från en runda i det leriga roslandet och med en fast övertygelse om att det husse längtar efter just nu är att få gosa lite med vederbörande och att få leverera lite kliande bakom öronen. Hur nollställer man en sådan missuppfattning utan att tillfoga själsliga men för all framtid?
